Finns det 24000 svarta hål kring Vintergatssystemets centrum?

Det finns sedan tidigare tydliga observationella tecken att centrum av vår galax, Vintergatssystemet, härbärgerar ett supermassivt svart hål. Massan för detta supermassiva hål beräknas till några miljoner solmassor. Nu publicerar de två astronomerna, Miralda-Escudé och Gould vid Ohio State University, en artikel som pekar på möjligheten av att det omkring det supermassiva hålet finns ungefär tjugofyratusen svarta hål som är mindre massiva. Dessa ”klassiska” svarta hål är rester efter massiva stjärnor och har massor från ca dubbla solens till något tiotal solmassor.

Vår galax är en spiralgalax bestående av en skiva, en halo och en central förtätning eller bulge (se figur). Den centrala förtätningen innehåller i huvudsak gamla stjärnor och stjärnrester. Miralda-Escudé och Gould konstaterar att om den skapades för tio miljarder år sedan kommer alla kortlivade massiva stjärnor att ha dött och i vissa fall bildat svarta hål. Genom en process känd som dynamisk friktion har dessa stjärnrester sedan dragits in i banor nära centrum medan ”lättare” objekt (lågmassiva stjärnor) slungats längre ut från centrum. På så sätt skulle man kunna få en hop av stjärnrester i form av svarta hål som omger det supermassiva svarta hålet. Samtidigt skulle risken för lågmassiva stjärnor att dras in i det supermassiva svarta hålet minska eftersom merparten av dem kastats ut i banor en bit från centrum.

Skulle då inte de svarta hålen slukas av det supermassiva hålet? I någon utsträckning kan det ske men i praktiken är tidskalan för att dras in mycket längre än universums ålder. Konsekvensen är att nästan alla stjärnrest-hål borde finnas kvar.

Författarna ger flera exempel på observationella konsekvenser som skulle kunna bekräfta eller vederlägga deras hypotes. Supermassiva svarta hål verkar finnas även i andra galaxers centrala delar och man förväntar sig att ibland se "blixtar" från stjärnor som slukas. En konsekvens av Miralda-Escudé och Goulds hypotes är att dessa blixtar skulle vara mindra vanliga än vad man tidigare har trott. Anledningen är att antalet möjliga "offer" minskar om de lågmassiva stjärnorna slungas ut i banor något längre ut från centrum.